Monthly Archives: March 2010

Två udda öl och chili

Andreas lagade en god chili löst baserad på detta recept. Då det blev lite för mycket matlåda bjöd han hem några för att äta upp hans mat och testa lite crazyöl.

Dogfish Head Theobroma

Denna öl baseras på ett recept man fått fram genom att analysera krukskärvor innehållande en gammal chokladbaserad dryck från Honduras. Till skillnad från vanlig öl så är denna kryddad med choklad, honung, chili och annatto.

Upphälld på ett glas ser man att ölet är ljusgult och grumligt med ett tunt skum. Lukten är sötsyrlig men rätt svag.

Smakmässigt är den söt och man känner verkligen chokladen och chilin ligger och lurar lite i bakgrunden. Crazy och välkryddat.

Passade bra med chilin då sötman matchar styrkan i maten bra.

Brewdog/Stone/Cambridge Brewing Juxtaposition Black Pilsner

Juxtaposition är ett samarbete mellan de amerikanska bryggerierna Stone och Cambridge, och skotska Brewdog. Historien bakom ölet och bryggningen kan man läsa här.

Upphälld på ett glas är den svart som en midvinternatt med ett ljust skum.

Lukten är komplex och söt, med ett inslag av tjära.

Smaken är svårbeskrivlig – mest bizarr – den måste provas! Men i vilket fall kan jag säga att den smakar mycket!

Den går knappt att jämföra med något annat jag smakat men riktigt god var den.

Test av påsköl

Några pivonauter samlades hemma hos Andreas för att testa påsköl (och annan öl, det kommer blogposter om det)

Fuglsang Easter Bird

Fuglsang är ett danskt bryggeri som jag inte vet så mycket om, men här har de lyckats få till en rödbrun påsköl som är maltig och har mycket smak, utan att för den delen vara speciellt humlig. Den överträffade mina förväntningar. En bra, drickvärd, öl.

Sigtuna Easter Ale

Svagt rödaktig och halvmörk. Som Fuglsangen så är den inte så speciellt humlig, men ändå smakstark. Även denna en bra öl.

Dugges Påsköl

Mölndalsbryggeriet Dugges ställer upp med en öl med en oklar brun färg. Den har en doft av någon julkrydda som jag inte lyckas identifiera närmare än att jag just tror att det är en julkrydda.

Smakmässigt så kommer den oidentiferade julkryddan tillbaka. Annars är den rätt mild och är rätt torr i eftersmaken.

Tyvärr ingen höjdare.

Nils Oscar Kalaspåsköl

Nils Oscars påsköl är mörkt röd och smakar och luktar som man förväntar sig att en påsköl ska. Tyvärr är den förutom det rätt förutsägbar och tråkig, men ändå helt okej.

Oppigårds Easter Ale

Oppigårds rödaktiga påsköl luktar i princip ingenting. En rätt tråkig öl, en besvikelse.

Sigtuna Röd Påsk

En röd (duh!) öl med någon metallbilukt. Ingen humlesmak någonstans. Inget att hänga i påskriset.

Nynäs Pumpviken Påsköl

Nynäshamns ångbryggeris påsköl är mörkt röd. Fyllig i smaken men ändå menlös. På något sätt påminner den om belgisk öl. Rätt jästig.

Mikkeller Hoppy Easter

Denna testade jag tidigare och den är en riktigt bra öl, utan att jag riktigt förstår vad den skulle ha med påsken att göra…


Sammanfattningsvis så måste jag säga att jag blev lite förundrad över årets skörd av påsköl… tror nästan att jag fått tag på måndagsexemplar av flera sorter som hyllats i press och andra bloggar – då tänker jag främst på Oppigårds och Dugges.

Annars hade jag trott att nivån skulle vara lite bättre. Till de positiva överraskningarna räknar jag Fuglsang och Sigtuna Easter Ale. Godast var nog Mikkellers öl, även om jag tycker att den inte riktigt kvalificerar som en påsköl.

UPDATE: Andra tester: DN, SvD, VinVin 1, VinVin 2, Aftonbladet (kostar), Sydsvenskan, HD, Tv4

Mikkeller 1000 IBU provsmakad

Jag har tidigare skrivit om Mikkellers öl 1000 IBU, ett öl som skulle vara en riktig humlebomb. Jag skrev då också att jag hoppades att jag skulle få tillfälle att testa den. Som tur var dök ett sådant tillfälle upp nu i veckan då jag fick reda på att Bishop Arms på Folkungagatan i stockholm hade den på fat (när jag surfat runt nu så verkar det som om flera bishop runt om i landet har den för tillfället)

Sagt och gjort. Efter jobbet på fredag tog jag bussen upp till folkungagatan för en provsmakning. Bishop säljer ölet i två portionsstorlekar: 8cl och 30cl för 35 respektive 115 kronor. Då jag kände mig ansvarstagande och skulle vidare så bestämde jag mig för att 8cl fick räcka (ölet är dessutom på 12,2%).

Till färgen är den mörkt rödbrun, har ett lätt brunaktigt skum och är lite lätt grumlig.

Den luktar fruktigt, trots min lätt förkylningstäppta näsa, med en rätt stark citruston som jag alltid associerar med amarillo.

Smaken är som sig bör, en fyllig humlesmak med många intressanta toner. Den är lite torr i smaken men ändå fruktig – påminner lite lätt om tuggade apelsinkärnor. Även en viss kådighet.

Den är relativt lätt kolsyrad och har en bra efterbeska. Den var dessutom inte alls så sträv som jag var rädd för.

Mycket mycket bra. Rekomenderas starkt!

Tror att detta var första gången jag drack en mikkelleröl på fat, hoppas nästa blir lika bra :)

Andra som testat: Stouter, Manker

Oskar Blues: Dale’s Pale Ale

Oskar Blues är ett litet bryggeri i Colorado i USA. Det som gör Oskar Blues lite speciellt är att de gör öl på burk. Varför det kan man undra? Enligt deras hemsida började de helt enkelt med burköl för att de tyckte det var roligt och för att det var praktiskt, burkar är ju som bekant en hel del lättare att bära än glasflaskor. Dessutom har burkar fördelar i och med att de är helt luft- och ljustäta vilket gör att den helt enkelt håller längre.

Hur som helst har de nu hållit på ett tag och har kammat hem fem guldmedaljer i “The World Beer Championships” (i och för sig är det kanske lite svårt att värdera detta – om jag inte minns fel så fick Sofiero ett silver i samma tävling för några år sedan).

Den av deras öl jag har testat heter Dale’s Pale Ale och är, som namnet antyder, en pale ale av den amerikanska sorten. En riktigt god humlebomb med en IBU på 65.

Jag har länge umgåtts med tanken att privatimportera denna då den skulle vara perfekt för sommarens grillfester med mera. Så häromveckan kastade jag iväg en fråga till den svenska importören, Great Brands och frågade vad det skulle gå loss på…

Det visade sig dock vara så att man inte alls behöver privatimportera denna utan man kan beställa den till ett godtyckligt systembolag om man bara kände till dess ordernummer: 501406-02. Noteras bör att av någon anledning dyker denna inte upp när man gör en sökning i systembolagets beställningssortiment på internet – detta verkar bero på att den ligger i något som kallas “utökat beställningssortiment”, alternativt “förenklad privatimport” (har hört båda uttrycken användas)

Sagt och gjort, jag traskade in på systemet och lade en beställning och en dryg vecka senare kunde jag hämta ut ett flak av ett av mina favoritöl, till det facila priset 32,60kr/burk – dyrt men ändå billigare än att köpa den på krogen (den brukar gå loss på runt hundringen)

Nu återstår bara avsmakningen :)

Och så kanske man får ta och testa någon av deras andra brygder när man är ute nästa gång – nu när man har denna hemma.

Tallinn del 3 – Hell Hunt

Som jag i mina tidigare blogpostningar nämnde så hittade vi (well, hittade och hittade, jag hade varit där tidigare) en pub vid namn Hell Hunt i Tallinn, en pub som de själva påstår vara Estlands äldsta. Förutom ett i sammanhanget intressant ölutbud så har de dessutom en avdelning med soffor och fåtöljer som det var skönt att sjunka ner i efter att ha traskat runt på stan ett tag. Den ligger på Pikk 39, i princip tvärs över gatan från svenska ambassaden.

Hopback Entire Stout

Stout med smak av kaffe, men ändå lite vattnig.

6/10.

Bass Pale Ale

En rödaktig öl som var rätt starkt kolsyrad, men utan att skumma så mycket… skumt ;). God var den i vilket fall.

5/10


Greene King Hop

En mild engelsman som lätt slank ner.

7/10

Belhaven St. Andrews Ale

En mild och god röd ale.

6/10


Hell Hunt Hele

En ljus öl döpt efter stället. Oklart vem den bryggs av och om den bryggs exklusivt för detta ställe eller om den bara är “rebrandad”. Hursom helst så hade den någon konstig bismak av jäst och metall. Ingen höjdare (vill dock minnas att den varit bättre tidigare).

3/10


Hell Hunt Tume

Den mörka varianten av ställets egna öl. Marginellt bättre än den ljusa med samma bismak av metall och jäst.

3,5/10

Baltica 8

En rysk veteöl med en svag rödton, påminner om äppelmos i färgen. Sprudlande.

4/10


Hopback Crop Circle

Den andra ölen från Hopback. Sprudlande och kittlade nästan som champagne på tungan. I övrigt rätt menlös.

5/10

Saku Hele

En inhemsk öl från Saku (det största inhemska bryggeriet, numera ägt av Carlsberg). En väldigt ljus lager med en svag jästbismak (som jag tycker mig återfinna i de flesta av Sakus ölsorter)

4/10


Greene King IPA

Ännu en öl från Greene King, en IPA denna gång. Då den är brittisk så kändes den lite mjäkig för mig som mest är van vid IPAs (IPOr?) av det amerikanska snittet, men den var ändå välbalanserad och god

7/10


Meantime Chocolate

En chokladkryddad porter från det brittiska bryggeriet Meantime. Riktigt god och chokladig (duh!)

8/10

Hopback Summer Lightning

Ytterligare en öl från brittiska Hopback, denna gång en lite ljusare öl. Menlös men ganska god.

6/10


Meantime Raspberry

En hallonöl! Inte så syntetisk som man hade kunnat befara, påminner lite lite om kriek.

3,5/10


Som sagt, Hell Hunt är ett ställe i Tallinn som verkligen rekomenderas, dels för sin trevliga soff-avdelning och dels för sitt ölutbud. Prismässigt tycker jag att de ligger bra till för att ligga såpass inne i stan som det gör (ca 5 minuters promenad från rådhustorget): 45-55EEK för en öl är standardpriset (ca 30-35 svenska kronor)

Så, det var det om vår Tallinnweekend. Givetvis finns det mycket annat att se och göra i Tallinn men att skriva om det överlåter jag med varm hand till någon reseblogg :)

Tallinn del 2 – Beerhouse

Här kommer del två (av tre) om Tallinn-äventyret. Om ni inte läst del ett gör det här.

På lördagskvällen hade vi bokat bord på ett ställe som heter Beerhouse, Estlands enda kombinerade bryggeri och restaurang (i alla fall enligt dem själva). Restaurangen är inredd med tjocka mörka träbord med tillhörande träbänkar – lite som jag föreställer mig att en tysk ölhall skulle se ut…

Då de har ett eget bryggeri så serverar de främst sina egna ölmärken vilka är sju till antalet, sex ljusa och en mörk lager. Alla serveras i sejdlar om 0,5 eller 1 liter, eller så kan man hyra ett bord med en egen tapp och betala efter åtgång… Slutligen så har de också en avsmakningsmeny där man får 0,25 liter av varje sort för 300EEK (ca 200 svenska kronor)

Sorterna:

Pilsner Gold – en traditionell pilsner

Helles Light – lite ljusare pilsner

BH Premium – något fylligare än de två försa

Medovar Honey – Honungskryddad öl vilket gör den väldigt söt, men den har ändå en viss beska. Om man ska dra i sig en stor sejdel (en liter) så tror jag dock att den kan bli lite väl söt.

Märzen Special – en lite mildare öl

Vana Viini Lager – lite söt, men i övrigt rätt menlös.

Dunkels Extra – Den mörka lagern. Har en rätt bränd smak och är testets besvikelse.

Över lag tyckte jag att ölen var väldigt lika (förutom den mörka och honungsölen) och de ljusa sorterna får 5/10 över brädet medan den mörka blott får en trea – kanske mest för att jag förväntade mig mer.

I allt är det ett ställe värt ett besök om man gillar mikrobryggeriöl, även om jag kanske hade förväntat mig lite mer. Sen har de bra mat också, ost och vitlöksbröd (det vitlöksbröd som serveras i Estland är rätt olikt det man brukar få i Sverige) som förrätt eller tilltugg funkar bra, sen har de bra och prisvärd korv.

Sen när vi hade ätit klart hade de liveunderhållning, men det blev lite väl högljutt så vi drog vidare på stan. Det är inte så mycket att berätta om förutom att något som slog mig är att många ställen har erbjudanden i stil med “köp tre, betala för två” – något som man inte är van vid i Sverige (på grund av vår alkohollagstiftning).

Den tredje, avslutande, delen om vår Tallinnweekend kommer imorgon. Då ska det handla om – trumvirvel – den pub som vi tyckte var så bra att vi gick dit och åt lunch två gånger :)

Tallinn del 1 – båten och snabbköpet

Kompisgänget tog en weekendresa till estlands huvudstad Tallinn. Två nätter på färjan och en natt i Tallinn blev det totalt. Under denna resa testade vi givetvis en hel del öl. För att det inte ska bli en för lång artikel så har jag valt att dela upp det hela i tre delar. De två övriga kommer senare i veckan.

Först och främst ska jag säga att det var svårt att hitta andra öltyper än lager, även om de två största bryggerierna i Estland, Saku och A. Le Coq, båda har varsin porter. (Ett undantag dock – de flesta pubar har Guinness)

Jag kommer inte heller skriva sådär jätteutförligt om varje öl, utan på vissa till och med bara ge ett betyg på en godtycklig tiogradig skala. (godtycklig i och med att såpass omätbara kvaliteter som förväntning på en viss öl lätt vägs in :) )

Nåväl. Vi klev på båten Tallink Baltic Queen sent på fredag eftermiddag och begav oss snabbt till puben.

I ett relativt stort ölutbud var det en öl som stod ut:

Victory HopDevil

En amerikansk IPA som passar bra som dricköl. 8/10.

När vi kom fram till Tallinn på lördagsförmiddagen gick vi på en liten sightseeing på stan. Efter att ha smakat några öl ute på stan (mer om det senare) passerade vi en matvarubutik där vi försåg oss med lite intressanta ölflaskor som vi passade på att testa innan det blev dags att gå ut för att äta middag:

Från vänster räknat:

Craft Smoked Lager

En grekisk lager gjord med rökt malt. Om man ska sammanfatta denna öl: Rökt malt är ingen bra idé! 1/10 (och det är en knapp etta)

Menbhuk (med reservation för stavningen – min kunskap om det kyrilliska alfabetet är inte vad den borde vara)

En helt ordinär lager 3/10

Puls Jäägri õlu

En örtkryddad mörk lageröl som var väldigt söt och till mycket påminde om julöl. 3/10

Holzar Bier

En röd tysk öl som inte var något speciellt, dock är jag en sucker för flaskor med patentkork :) 4/10

Puls Ingveriõlu

Ytterligare en kryddad öl från Puls. Denna gång var kryddan ingefära. En bra idé men alldeles för lite ingefära. 4/10

Craft Red Ale

Efter smoked lagern var vi mycket skeptiska, men detta var ett stort uppköp från den. Annars en ordinär red ale. 5/10

Baltica 6

En porter från det ryska bryggeriet Baltica. Ölets svar på Fernet Branca. 6/10

Efter denna avsmakning bar det av till en brewpub för middag, men mer om det i nästa blogpost. Stay tuned.

Nyheter på systemet 24 mars

Nu har det snart blivit dags för systemets vårsläpp då de släpper sorter som kommer finnas kvar i minst ett år. Det betyder givetvis att det, förutom det jag tycker är intressant, även släppt en del sådant jag lite svepande brukar kalla generisk lager. Det som kan vara värt att nämna om den är att det nu kommer en hel del öl på petflaska – kan vara intressant om man exempelvis ska ut och grilla, inte gillar öl på burk, men vill slippa släpa på en massa tunga glasflaskor. Nu kommer Carlsberg Hof och Three Towns Sailor på Pet, redan tidigare fanns Carlsberg Export och Harboe Guldøl på pet.

Nåväl, till de mer intressanta ölerna:

  • Adnams The Bitter (1686, 50cl, 19,90kr)
  • Belhaven Wee Heavy (1562, 35,5cl, 17,90kr)
  • BrewDog Trashy Blonde (11581, 33cl, 15,90kr)
  • Mikkeller Jackie Brown (1312, 50cl, 34,90kr)
  • Mohawk Extra India Pale Ale (1419, 50cl, 36,10kr)

Admams Bitter finns redan på systemet på burk, det som är nytt är att den kommer på flaska.

Mohawken är besläktad med den Mohawk Rye IPA som släpptes som tillfällig i början av mars, men denna är brygd av Sigtuna Brygghus  (Rye IPAn bryggdes av Slottskällan). Om den är lika bra som Rye IPAn så kommer den bli riktigt köpvärd.

BrewDog Trashy Blonde är en ljus Pale Ale med Amarillohumle. Har druckit den på ölfestivalen och vill minnas att den var riktigt bra. Dessutom har den ett konkurrenskraftigt pris, även om jag personligen nog oftast kommer lägga på ett par kronor per flaska för att köpa Punk IPAn (också den från BrewDog)

Belhaven vet jag inte någonting om, förutom det som går att läsa på systemets hemsida. Det jag tycker verkar lite underligt är att det är ett brittiskt bryggeri, men flaskstorleken är typisk amerikansk… Ska bli kul att testa i vilket fall.

Slutligen Mikkeller. Vet inte så mycket här heller, men det ska bli kul att se vad nomadbryggeriet kokat ihop denna gång. De brukar inte lämna en besviken.

Blue Point Hoptical Illusion

Som jag skrev i förra blogposten så blev det en öl till på OT i torsdags.

Jag gick till baren och bad om något riktigt humligt (som samtidigt var rimligt prissatt) och jag fick en Hoptical Illusion från New York-bryggeriet Blue Point.

Tyvärr verkar min kamera ha supit bort bilden jag tog på flaskan så här är en bild från bryggeriets egna hemsida.

En relativt ljus öl med en rödton.

Sen till smaken…

oj… OJ…

Välhumlad är bara förordet. Det som når tungan är en söt och sträv vätska som trots sin bakomliggande sötma är väldigt torr och humlestark, utan att bli alltför bitter. Jag tycker mig känna någon antydan till fruktighet, men mest en god, något kådig, humle.

Det här är ingen törstsläckaröl. Den är brutal, torr och kådig.

Detta är verkligen en öl i min smak, det är inte ofta man kommer så här nära perfektion. Om det skulle vara något som fattades så skulle den kanske kunna vara något mer fruktig – men hur som så är detta en 10:a!

Denna öl rekommenderas starkt till den som gillar riktigt kraftigt humlad öl!

Onsdagsklubben på en torsdag

Några av oss pivonauter, och ett gäng andra, har som en sporadisk tradition att gå ut på onsdagar och ta oss en afterwork. Denna vecka föll det sig så att onsdagen inföll på en torsdag och vi styrde vår kosa mot Oliver Twist, aka OT.

Kvällens första öl blev en

Dragets Kanal D.I.P.A

En dubbel-IPA från Nynäshamns ångbryggeri som verkar vara såpass speciell att den inte ens finns omnämnd på bryggeriets egna hemsida. OT hade den på fat och jag fick den upphälld på en liten kupa. Den skummade rätt rejält direkt ur fatet, men skummet lade sig rätt snabbt.

Ölet var mörkrött/mörkt bärnstensfärgat och luktade förvånansvärt lite (det kan dock bero på att jag är lite småförkyld och helt enkelt inte kände så mycket lukt). Smakmässigt var den rätt torr, med en kraftig humlebeska och en bra efterbeska. Dock var den inte speciellt fyllig, utan snarare sträv med en tendens av kådighet.

Det jag saknar var lite fruktighet. Sen ska det också sägas att när jag fick den var den på tok för kall. Det man borde göra är att beställa denna tillsammans med en annan öl och dricka upp den andra ölen medan DIPAn får temperera till sig.

Som den serverades får den en 7:a på en tiogradig skala – efter att den fått stå en halvtimme var nog betyget uppe på en nia.

Hård

Nästa nya bekantskap var det välmaltade alet Hård från Strömsholms brygghus – ett bryggeri som jag inte träffat på tidigare.

Efter den kraftiga DIPAn så var denna öl riktigt mild. Den hade någon slags söt bismak (honung?) men ändå en beska, lite åt bitterhållet. Påminner rätt mycket om en real ale, fast med mer kolsyra.

Helt okej, men ingen hit i min bok.

Ellicateville Pale Ale

Som jag nämnt i någon tidigare blogpost så kör OT en amerikanarspecial just nu vilket innebär att de har en massa amerikanska öl på flaska och ett antal på fat (en åt gången). Just nu har de Ellicateville Pale Ale på fat så den var jag mer eller mindre tvungen att prova. :)

Luktmässigt så luktade den friskt, en fruktig, bärig lukt med inslag av citrus vilket genast för tankarna till amarillohumle.

Smakmässigt var det inte den kraftiga smak man ofta associerar med amerikanska aler utan en mer “brittisk”, mild smak. Helt okej, även om jag gärna vill ha mer smak.

Efter dessa så blev det en till öl (det var ju trots allt torsdag), men den förtjänar en egen blogpost som dyker upp imorgon.