Tag Archives: bishop

BrewDogfestival på Bishops Arms Folkungagatan

I lördags hade det lilla skotska bryggeriet BrewDog ett event på Bishops Arms på Folkungagatan i Stockholm, bland annat för att fira släppet av första ölen i deras nya Abstrakt-serie, Abstrakt 01. Meningen var också att bryggeriets grundare, James Watt, skulle flyga in från Skottland för att närvara (och ta med sig ännu mer öl), men på grund av det isländska askmoln som lindat in europa på sistonde satt han fast på Skottland, men hur som helst så kördes eventet ändå.

Bishop hade bullat upp rejält med en hel del brewdogöl, både på fat och på flaska – de som jag på förhand var mest intresserad av var de två rekordstarka öl som de producerat på sistonde: Sink The Bismarck (41%) och Tactical Nuclear Penguin (32%). Båda såldes per centiliter, Pingvinen hade de visst relativt bra tillgång på (stod några flaskor uppradade) men på grund av ovan nämnda skäl så fanns det bara en flaska Bismarck.

En cl Tactical Nuclear Penguin jämte en cl Sink the Bismarck

Tactical Nuclear Penguin

Tactical Nuclear Penguin är en imperial stout som efter jäsning har frysdestillerats för att få upp alkoholhalten till smått galna 32% (någon gång under processen har den även lagrats på whiskeyfat).

En svart svagt kolsyrad dryck som luktar whiskey och sprit. Påminner en hel del om brewdogs “vanliga” whiskeyfatslagrade imperial stout, paradox.

Den inte bara luktar whiskey, den smakar det också. Det känns att den är alkoholstark – den bränner nästan lite i munnen. Hade det inte varit för färgen och den svaga kolsyran så hade man nästan trott att det vara en halvdan rökig whiskey. Den har även en ton av finska tjärpastiller, i övrigt rätt söt med en kraftig beska.

På det stora hela en riktig upplevelse till dryck (det tar lite emot att kalla det för en öl) – men man nöjer sig nog med ett par centiliter.

Sink the Bismarck

Sink the Bismark är även den en frysdestillerad dryck, men denna gång en IPA i grunden.

Då den bygger på en IPA så har den en bärnstensfärg. Lukten är väldigt spritig med någon svåridentifierad söt bilukt.

Smaken är väldigt spritig – om pingvinen nästan brände i munnen så bränner denna definitivt. Den har en svagt sötaktig, kådig bismak på sin i övrigt skarpa beska och smaken hänger kvar i munnen länge.

En väldigt bisarr och intressant upplevelse men tyvärr ingen höjdare. Pingvinen var bättre.

Tokyo*

När de två lite bisarrare ölen var avklarade kunde vi gå vidare bland brewdogs lite ovanligare öl. Tokyo* är även den en imperial stout, som även den såldes per cl (eller mer korrekt, per två cl) då även den är riktigt stark: 18%.

Svart i färgen och svagt kolsyrad (ungefär som pingvinen). Har en lukt som påminner om belgisk öl, med ett inslag av blommighet.

När man smakar den möts man av en smakexplosion. Den är len och väldigt söt med toner av frukt och russin, och man kan även ana plommon och fikon.

Bra och bisarr.

Abstrakt 01

Denna öl var på ett sätt evenemangets huvudperson då den nyss släppts på flaska. Detta tillfälle skulle visst också vara första tillfället den skulle finnas tillgänglig på fat.

Själva ölet är en belgisk Quadrupel som är kryddad med vanilj.

Den är mörbrun, nästan lite rödaktig och grumlig. Luktar rätt lite, men har en svag “belgarton”

I smaken är den söt och lätt blommig, i princip utan beska men ändå god.

BrewDog själva rekommenderar att flaskvarianten ska lagras 12-24 månader, och jag tror att den kommer tjäna på det.

Hardcore IPA

Hardcore IPA är, precis som namnet antyder, en IPA, denna gång en alkoholstark sak på 9%. BrewDog har (som jag tidigare skrivit) nyligen uppdaterat denna och jag är inte helt säker på om den jag testat är den nya eller gamla varianten – även om jag tror att det är den gamla varianten (mest för att etiketten inte stämmer med den nya, den som fanns på bishop hade blå text på svart bakgrund, medan den nya verkar ha vit text på blå bakgrund)

Hur som helst så har denna, vilken variant det nu är, en mörk bärnstensfärg och en lukt av gödselstack och svagt av urin.

Smakmässigt är den len, fyllig och lätt söt. Den är dessutom riktigt besk, utan att vara skarp, det är snarare en mjuk beska. Summa summarum är det en mycket smakrik och god öl.

Detta är en öl jag verkligen hoppas ska dyka upp på systemet (vare sig det är den nya eller gamla varianten)

Mikkeller 1000 IBU provsmakad

Jag har tidigare skrivit om Mikkellers öl 1000 IBU, ett öl som skulle vara en riktig humlebomb. Jag skrev då också att jag hoppades att jag skulle få tillfälle att testa den. Som tur var dök ett sådant tillfälle upp nu i veckan då jag fick reda på att Bishop Arms på Folkungagatan i stockholm hade den på fat (när jag surfat runt nu så verkar det som om flera bishop runt om i landet har den för tillfället)

Sagt och gjort. Efter jobbet på fredag tog jag bussen upp till folkungagatan för en provsmakning. Bishop säljer ölet i två portionsstorlekar: 8cl och 30cl för 35 respektive 115 kronor. Då jag kände mig ansvarstagande och skulle vidare så bestämde jag mig för att 8cl fick räcka (ölet är dessutom på 12,2%).

Till färgen är den mörkt rödbrun, har ett lätt brunaktigt skum och är lite lätt grumlig.

Den luktar fruktigt, trots min lätt förkylningstäppta näsa, med en rätt stark citruston som jag alltid associerar med amarillo.

Smaken är som sig bör, en fyllig humlesmak med många intressanta toner. Den är lite torr i smaken men ändå fruktig – påminner lite lätt om tuggade apelsinkärnor. Även en viss kådighet.

Den är relativt lätt kolsyrad och har en bra efterbeska. Den var dessutom inte alls så sträv som jag var rädd för.

Mycket mycket bra. Rekomenderas starkt!

Tror att detta var första gången jag drack en mikkelleröl på fat, hoppas nästa blir lika bra :)

Andra som testat: Stouter, Manker

Fredagsbesök på bishop

I fredags blev det ytterligare ett besök på bishops arms, denna gång bishop på vasagatan i Stockholm. Noterbart är att det var rätt mycket folk när jag kom vid halv sju, men vid åttatiden hade det inte varit några större problem att få sittplats (dock hade jag tur att hitta en sittplats så jag satt redan ner när resterande sällskap dök upp).

Nåväl, till ölen. Det blev ett par nya bekantskaper och ett par “omprovningar” – alla på tapp denna gång…

Nils Oscar Hop Yard

Denna var jag först lite osäker på, då jag blivit så grymt besviken på Nils Oscars India Ale, men pröva var jag ju tvungen :)

Färgmässigt var den mörkt bärnstensfärgad och smakmässigt hade den en fyllig beska med en liten söt ton. Utan att kunna göra någon direkt smakjämförelse tycker jag att den påminner om Oppigårds Indian Tribute – ett mycket gott betyg.

Min skepsis mot Nils Oscar blev satt på skam och denna öl kan jag definitivt tänka mig att köpa igen.

Sigtuna Black October

En schwartzbier från Sigtuna Brygghus. Färgen är som väntat svart och lukten syrlig. Tyvärr erbjuder den knappt någon annan smak än den syrliga och det blev tyvärr en besvikelse.

Sigtuna Starkporter

Efter att ha blivit besviken på en sigtuna-öl så var jag lite tveksam till att testa en till, men den var den enda på tapp kvar som jag inte testat tidigare… Tillbaka vid bordet var jag nästan lite rädd att jag gjort ett bottennapp till… Ölet hade samma svarta färg som den förra (dock med ett mycket aptitligare brunaktigt skum) och även en antydning till samma syrliga lukt som Black Octobern.

Smakmässigt var den dock mycket bättre, en stark smak med brända aromer tillsammans med något chokladigt och kaffe. Även en god eftersmak. Tyvärr är den, trots den starka smaken, aningens platt – det fattas lite beska i min smak…

Efter dessa blev det ett par återbesök till gamla favoriter:

Hantverksbryggeriets Bödeln

Ett öl som jag druckigt för rätt länge sedan, så det var dags att testa den igen.

Färgen var en riktigt röd bärnstensfärg med ett vitt skum. Smak- och luktmässigt var den en smak/lukt som slog igenom som det tog ett bra tag att identifiera: saffran. (vi antog att den kommer från jästen) En god och intressant öl med en mjuk smak och intressant kryddning.

Dugges Vasagatans Rail Ale

En ale som jag antar är specialbrygd just för bishop på vasagatan – har i vilket fall inte sett den någon annanstans.

En mörk bärnstensfärg, något grumlig. Med en god fruktig lukt utan någon särskild beska utan en mjuk, len smak, eventuellt med lite äppeltoner. En öl man alltid kan ta på Bishop Vasagatan om man inte kommer på något annat :)

Slutligen en reflektion om bishop: Tidigare har de väldigt sällan spelat musik, och om de gjort det så har det varit när det varit lite folk, och då så lågt att man fortfarande kan föra samtal helt obehindrat. Dock känns det som om de senaste gångerna jag varit på diverse bishop så har de spelat musik när det varit i princip fullt och dessutom relativt högt – är storbilds-tv med ligafotboll nästa steg? Hoppas verkligen inte det.