Tag Archives: Ellicateville

Onsdagsklubben på en torsdag

Några av oss pivonauter, och ett gäng andra, har som en sporadisk tradition att gå ut på onsdagar och ta oss en afterwork. Denna vecka föll det sig så att onsdagen inföll på en torsdag och vi styrde vår kosa mot Oliver Twist, aka OT.

Kvällens första öl blev en

Dragets Kanal D.I.P.A

En dubbel-IPA från Nynäshamns ångbryggeri som verkar vara såpass speciell att den inte ens finns omnämnd på bryggeriets egna hemsida. OT hade den på fat och jag fick den upphälld på en liten kupa. Den skummade rätt rejält direkt ur fatet, men skummet lade sig rätt snabbt.

Ölet var mörkrött/mörkt bärnstensfärgat och luktade förvånansvärt lite (det kan dock bero på att jag är lite småförkyld och helt enkelt inte kände så mycket lukt). Smakmässigt var den rätt torr, med en kraftig humlebeska och en bra efterbeska. Dock var den inte speciellt fyllig, utan snarare sträv med en tendens av kådighet.

Det jag saknar var lite fruktighet. Sen ska det också sägas att när jag fick den var den på tok för kall. Det man borde göra är att beställa denna tillsammans med en annan öl och dricka upp den andra ölen medan DIPAn får temperera till sig.

Som den serverades får den en 7:a på en tiogradig skala – efter att den fått stå en halvtimme var nog betyget uppe på en nia.

Hård

Nästa nya bekantskap var det välmaltade alet Hård från Strömsholms brygghus – ett bryggeri som jag inte träffat på tidigare.

Efter den kraftiga DIPAn så var denna öl riktigt mild. Den hade någon slags söt bismak (honung?) men ändå en beska, lite åt bitterhållet. Påminner rätt mycket om en real ale, fast med mer kolsyra.

Helt okej, men ingen hit i min bok.

Ellicateville Pale Ale

Som jag nämnt i någon tidigare blogpost så kör OT en amerikanarspecial just nu vilket innebär att de har en massa amerikanska öl på flaska och ett antal på fat (en åt gången). Just nu har de Ellicateville Pale Ale på fat så den var jag mer eller mindre tvungen att prova. :)

Luktmässigt så luktade den friskt, en fruktig, bärig lukt med inslag av citrus vilket genast för tankarna till amarillohumle.

Smakmässigt var det inte den kraftiga smak man ofta associerar med amerikanska aler utan en mer “brittisk”, mild smak. Helt okej, även om jag gärna vill ha mer smak.

Efter dessa så blev det en till öl (det var ju trots allt torsdag), men den förtjänar en egen blogpost som dyker upp imorgon.