Tag Archives: Öl

Dragets Kanal Dubbel IPA

Svensk IPA på systemet är något som man inte är alltför bortskämd med. Därför var det med glädje jag idag 1 Juni stack iväg och köpte det nysläppta Nynäshamns Ångbryggeris Dragets Kanal dubbel-IPA.

Förutom att jag som sagt tycker det är kul med IPA i allmänhet så testade jag denna på fat tidigare i våras och tyckte då om den något kopiöst och var nu givetvis nyfiken på hur den klarar sig på flaska.

Det första som slår en är att de av någon anledning beslutat att saluföra den på 25cl-flaska – något jag känner har både för- och nackdelar (till fördelarna kan man räkna är att det är en rätt lagom portionsstorlek för en relativt stark (7,7%) öl, medan till nackdelarna att det helt enkelt blir mer glas att släpa på…känns sådär både miljö- och bekvämlighetsmässigt.) Skulle vara intressant att få reda på hur de resonerat (nynäs har släppt flera av sina lite smalare sorter på 25cl flaska). Men nu var det inte flaskan, utan ölet som jag var mest intresserad av…

Upphälld på glas så har den en halvmörk röd bärnstensfärg med ett lätt brunaktigt skum som sjunker undan rätt snabbt. Verkar, av bubblorna att döma, att vara medelkolsyrat. Lukten är kraftigt humlig med en småsöt fruktig humleton.

Smaken är nästan överväldigande – både rejält maltig och humlig. Humlearomen hänger kvar en bra stund i munnen och har beska inslag av något som närmast påminner om smaken av tuggade apelsinkärnor. Kolsyran försvann rätt snabbt, första klunkarna var lite vassa på tungan men mot slutet var den len och fin.

Ett mycket bra öl för den som gillar smakrika grejor. Spring till systemet och köp innan den tar slut :)

Provsmakningspaket mm på OT

Inför långhelgen förra veckan hamnade jag med några kamrater åter på Oliwer Twist. På plats annonserade de om ett paket med sex olika öl (barpersonalen väljer, men de går att påverka :) ) för 299kr – perfekt för att testa lite olika grejor. (givetvis gick ölen att köpa styckesvis också, men då tappar man lite av provningscharmen :) )

Det lät intressant och lagom för oss tre på plats att dela på. De sex öl vi fick var:

Maui Brewing Bikini Blonde Lager

Maui Brewing är, som namnet antyder, ett Hawaiianskt bryggeri som jag inte stött på tidigare. Själva ölet hade en rätt typisk lagerlukt, och var gul och väldigt ljus i färgen. Smakade inte särskilt mycket men hade ändå en viss efterbeska. Ingen höjdare. Lite annorlunda dock då den var på burk.

Flying Dog Old Scratch Amber Lager

Rödbrun färg med söt lukt. Syrlig men annars rätt trist i smaken. Inte ett av Flying Dogs bättre öl.

Alaskan Amber alt style Ale

En altbier från ett Alaska-bryggeri. Luktar som en typisk alt, smaken är söt men rätt menlös.

Firestone Walker Pale 31

Firestone Walker är ett bryggeri från Californien som här har en pale ale vars lukt har någon torr humlearom som jag känner igen från Dales Pale Ale. Dock smakar den inte alls lika mycket. En bra öl men den kunde varit bättre av lukten att döma.

Deschutes Mirror Pond Pale Ale

Deschutes är ytterligare ett amerikanskt västkustbryggeri, denna gång från Oregon. Ölet har en nästan orange färg och har en god, men lite annorlunda fruktig doft (inte så mycket citrus). Mild smak med en viss syrlighet. Helt okej, men inte mycket mer.

Maui Brewing Big Swell IPA

Vi avslutade vår lilla provning som vi började den – med en burköl från Hawaii. Om den första var smakfattig så kontrar denna direkt genom att vara mycket fruktig och söt med en väl markerad beska. Påminner om Dales. Den klara vinnaren i vår lilla provning.

Förutom dessa hann jag med att prova två öl till:

Left Hand 400 Pound Monkey

En IPA från Coloradobryggeriet Left Hand. Har den beska och smak som man förväntar sig av en amerikansk IPA men inte så mycket mer. Bra.

Two Brothers The Bitter End

En pale ale åt bitterhållet från Illinois. Rödaktig färg och fyllig smak. Riktigt bra.

BrewDogfestival på Bishops Arms Folkungagatan

I lördags hade det lilla skotska bryggeriet BrewDog ett event på Bishops Arms på Folkungagatan i Stockholm, bland annat för att fira släppet av första ölen i deras nya Abstrakt-serie, Abstrakt 01. Meningen var också att bryggeriets grundare, James Watt, skulle flyga in från Skottland för att närvara (och ta med sig ännu mer öl), men på grund av det isländska askmoln som lindat in europa på sistonde satt han fast på Skottland, men hur som helst så kördes eventet ändå.

Bishop hade bullat upp rejält med en hel del brewdogöl, både på fat och på flaska – de som jag på förhand var mest intresserad av var de två rekordstarka öl som de producerat på sistonde: Sink The Bismarck (41%) och Tactical Nuclear Penguin (32%). Båda såldes per centiliter, Pingvinen hade de visst relativt bra tillgång på (stod några flaskor uppradade) men på grund av ovan nämnda skäl så fanns det bara en flaska Bismarck.

En cl Tactical Nuclear Penguin jämte en cl Sink the Bismarck

Tactical Nuclear Penguin

Tactical Nuclear Penguin är en imperial stout som efter jäsning har frysdestillerats för att få upp alkoholhalten till smått galna 32% (någon gång under processen har den även lagrats på whiskeyfat).

En svart svagt kolsyrad dryck som luktar whiskey och sprit. Påminner en hel del om brewdogs “vanliga” whiskeyfatslagrade imperial stout, paradox.

Den inte bara luktar whiskey, den smakar det också. Det känns att den är alkoholstark – den bränner nästan lite i munnen. Hade det inte varit för färgen och den svaga kolsyran så hade man nästan trott att det vara en halvdan rökig whiskey. Den har även en ton av finska tjärpastiller, i övrigt rätt söt med en kraftig beska.

På det stora hela en riktig upplevelse till dryck (det tar lite emot att kalla det för en öl) – men man nöjer sig nog med ett par centiliter.

Sink the Bismarck

Sink the Bismark är även den en frysdestillerad dryck, men denna gång en IPA i grunden.

Då den bygger på en IPA så har den en bärnstensfärg. Lukten är väldigt spritig med någon svåridentifierad söt bilukt.

Smaken är väldigt spritig – om pingvinen nästan brände i munnen så bränner denna definitivt. Den har en svagt sötaktig, kådig bismak på sin i övrigt skarpa beska och smaken hänger kvar i munnen länge.

En väldigt bisarr och intressant upplevelse men tyvärr ingen höjdare. Pingvinen var bättre.

Tokyo*

När de två lite bisarrare ölen var avklarade kunde vi gå vidare bland brewdogs lite ovanligare öl. Tokyo* är även den en imperial stout, som även den såldes per cl (eller mer korrekt, per två cl) då även den är riktigt stark: 18%.

Svart i färgen och svagt kolsyrad (ungefär som pingvinen). Har en lukt som påminner om belgisk öl, med ett inslag av blommighet.

När man smakar den möts man av en smakexplosion. Den är len och väldigt söt med toner av frukt och russin, och man kan även ana plommon och fikon.

Bra och bisarr.

Abstrakt 01

Denna öl var på ett sätt evenemangets huvudperson då den nyss släppts på flaska. Detta tillfälle skulle visst också vara första tillfället den skulle finnas tillgänglig på fat.

Själva ölet är en belgisk Quadrupel som är kryddad med vanilj.

Den är mörbrun, nästan lite rödaktig och grumlig. Luktar rätt lite, men har en svag “belgarton”

I smaken är den söt och lätt blommig, i princip utan beska men ändå god.

BrewDog själva rekommenderar att flaskvarianten ska lagras 12-24 månader, och jag tror att den kommer tjäna på det.

Hardcore IPA

Hardcore IPA är, precis som namnet antyder, en IPA, denna gång en alkoholstark sak på 9%. BrewDog har (som jag tidigare skrivit) nyligen uppdaterat denna och jag är inte helt säker på om den jag testat är den nya eller gamla varianten – även om jag tror att det är den gamla varianten (mest för att etiketten inte stämmer med den nya, den som fanns på bishop hade blå text på svart bakgrund, medan den nya verkar ha vit text på blå bakgrund)

Hur som helst så har denna, vilken variant det nu är, en mörk bärnstensfärg och en lukt av gödselstack och svagt av urin.

Smakmässigt är den len, fyllig och lätt söt. Den är dessutom riktigt besk, utan att vara skarp, det är snarare en mjuk beska. Summa summarum är det en mycket smakrik och god öl.

Detta är en öl jag verkligen hoppas ska dyka upp på systemet (vare sig det är den nya eller gamla varianten)

Tre nyheter i standardsortimentet

Efter ett kort påskuppehåll tänkte jag nu fortsätta skriva om några av nyheterna i systembolagets standardsortiment: två brittiska (skotska) ale och en svensk lager.

Belhaven Wee Heavy

Först ut är en ale med fin röd färg vid namn Wee Heavy från skotska Belhaven.

Mild i smaken och en rätt ordinär brittisk ale. Helt okej, men inte mycket mer.

Brewdog Trashy Blonde

Ännu en ale från skotska Brewdog. Denna gång en ljus ale som är relativt alkoholsvag (4,1%). Trots sin relativa alkoholsvaghet så är den smakrik och har en bra beska. Riktigt god.

Kul att systemet äntligen tar hem denna, tycker att de väntat lite väl länge… den har funnits på stockholms ölfestival i alla fall de två senaste åren. Men den som väntar på något gott…

TT S:t Eriks pilsner

S:t Eriks pilsner från anrika TT är nog nyhets-släppets positiva överraskning.

Upphälld på glas är den gyllengul och har en amarillo-typisk citrusdoft.

Smaken: På flaskan står det “Ljus lager fylld med kärlek och en massa humle” – vet inte om hur det är med kärlek, men delen om humle stämmer! En riktigt god öl som har potential att vara sommarens lager. Kul med lite välhumlad lager för omväxlings skull. Denna öl är den sorts öl jag hade hoppats att pistonhead skulle vara.

Då dessa öl lyfts in i systemets ordinarie sortiment så kommer de att finnas tillgängliga det närmsta året – och förhoppningsvis, i alla fall för s:t erik och trashy blonde, längre än så.

Test av påsköl

Några pivonauter samlades hemma hos Andreas för att testa påsköl (och annan öl, det kommer blogposter om det)

Fuglsang Easter Bird

Fuglsang är ett danskt bryggeri som jag inte vet så mycket om, men här har de lyckats få till en rödbrun påsköl som är maltig och har mycket smak, utan att för den delen vara speciellt humlig. Den överträffade mina förväntningar. En bra, drickvärd, öl.

Sigtuna Easter Ale

Svagt rödaktig och halvmörk. Som Fuglsangen så är den inte så speciellt humlig, men ändå smakstark. Även denna en bra öl.

Dugges Påsköl

Mölndalsbryggeriet Dugges ställer upp med en öl med en oklar brun färg. Den har en doft av någon julkrydda som jag inte lyckas identifiera närmare än att jag just tror att det är en julkrydda.

Smakmässigt så kommer den oidentiferade julkryddan tillbaka. Annars är den rätt mild och är rätt torr i eftersmaken.

Tyvärr ingen höjdare.

Nils Oscar Kalaspåsköl

Nils Oscars påsköl är mörkt röd och smakar och luktar som man förväntar sig att en påsköl ska. Tyvärr är den förutom det rätt förutsägbar och tråkig, men ändå helt okej.

Oppigårds Easter Ale

Oppigårds rödaktiga påsköl luktar i princip ingenting. En rätt tråkig öl, en besvikelse.

Sigtuna Röd Påsk

En röd (duh!) öl med någon metallbilukt. Ingen humlesmak någonstans. Inget att hänga i påskriset.

Nynäs Pumpviken Påsköl

Nynäshamns ångbryggeris påsköl är mörkt röd. Fyllig i smaken men ändå menlös. På något sätt påminner den om belgisk öl. Rätt jästig.

Mikkeller Hoppy Easter

Denna testade jag tidigare och den är en riktigt bra öl, utan att jag riktigt förstår vad den skulle ha med påsken att göra…


Sammanfattningsvis så måste jag säga att jag blev lite förundrad över årets skörd av påsköl… tror nästan att jag fått tag på måndagsexemplar av flera sorter som hyllats i press och andra bloggar – då tänker jag främst på Oppigårds och Dugges.

Annars hade jag trott att nivån skulle vara lite bättre. Till de positiva överraskningarna räknar jag Fuglsang och Sigtuna Easter Ale. Godast var nog Mikkellers öl, även om jag tycker att den inte riktigt kvalificerar som en påsköl.

UPDATE: Andra tester: DN, SvD, VinVin 1, VinVin 2, Aftonbladet (kostar), Sydsvenskan, HD, Tv4

Mikkeller 1000 IBU provsmakad

Jag har tidigare skrivit om Mikkellers öl 1000 IBU, ett öl som skulle vara en riktig humlebomb. Jag skrev då också att jag hoppades att jag skulle få tillfälle att testa den. Som tur var dök ett sådant tillfälle upp nu i veckan då jag fick reda på att Bishop Arms på Folkungagatan i stockholm hade den på fat (när jag surfat runt nu så verkar det som om flera bishop runt om i landet har den för tillfället)

Sagt och gjort. Efter jobbet på fredag tog jag bussen upp till folkungagatan för en provsmakning. Bishop säljer ölet i två portionsstorlekar: 8cl och 30cl för 35 respektive 115 kronor. Då jag kände mig ansvarstagande och skulle vidare så bestämde jag mig för att 8cl fick räcka (ölet är dessutom på 12,2%).

Till färgen är den mörkt rödbrun, har ett lätt brunaktigt skum och är lite lätt grumlig.

Den luktar fruktigt, trots min lätt förkylningstäppta näsa, med en rätt stark citruston som jag alltid associerar med amarillo.

Smaken är som sig bör, en fyllig humlesmak med många intressanta toner. Den är lite torr i smaken men ändå fruktig – påminner lite lätt om tuggade apelsinkärnor. Även en viss kådighet.

Den är relativt lätt kolsyrad och har en bra efterbeska. Den var dessutom inte alls så sträv som jag var rädd för.

Mycket mycket bra. Rekomenderas starkt!

Tror att detta var första gången jag drack en mikkelleröl på fat, hoppas nästa blir lika bra :)

Andra som testat: Stouter, Manker

Oskar Blues: Dale’s Pale Ale

Oskar Blues är ett litet bryggeri i Colorado i USA. Det som gör Oskar Blues lite speciellt är att de gör öl på burk. Varför det kan man undra? Enligt deras hemsida började de helt enkelt med burköl för att de tyckte det var roligt och för att det var praktiskt, burkar är ju som bekant en hel del lättare att bära än glasflaskor. Dessutom har burkar fördelar i och med att de är helt luft- och ljustäta vilket gör att den helt enkelt håller längre.

Hur som helst har de nu hållit på ett tag och har kammat hem fem guldmedaljer i “The World Beer Championships” (i och för sig är det kanske lite svårt att värdera detta – om jag inte minns fel så fick Sofiero ett silver i samma tävling för några år sedan).

Den av deras öl jag har testat heter Dale’s Pale Ale och är, som namnet antyder, en pale ale av den amerikanska sorten. En riktigt god humlebomb med en IBU på 65.

Jag har länge umgåtts med tanken att privatimportera denna då den skulle vara perfekt för sommarens grillfester med mera. Så häromveckan kastade jag iväg en fråga till den svenska importören, Great Brands och frågade vad det skulle gå loss på…

Det visade sig dock vara så att man inte alls behöver privatimportera denna utan man kan beställa den till ett godtyckligt systembolag om man bara kände till dess ordernummer: 501406-02. Noteras bör att av någon anledning dyker denna inte upp när man gör en sökning i systembolagets beställningssortiment på internet – detta verkar bero på att den ligger i något som kallas “utökat beställningssortiment”, alternativt “förenklad privatimport” (har hört båda uttrycken användas)

Sagt och gjort, jag traskade in på systemet och lade en beställning och en dryg vecka senare kunde jag hämta ut ett flak av ett av mina favoritöl, till det facila priset 32,60kr/burk – dyrt men ändå billigare än att köpa den på krogen (den brukar gå loss på runt hundringen)

Nu återstår bara avsmakningen :)

Och så kanske man får ta och testa någon av deras andra brygder när man är ute nästa gång – nu när man har denna hemma.

Tallinn del 3 – Hell Hunt

Som jag i mina tidigare blogpostningar nämnde så hittade vi (well, hittade och hittade, jag hade varit där tidigare) en pub vid namn Hell Hunt i Tallinn, en pub som de själva påstår vara Estlands äldsta. Förutom ett i sammanhanget intressant ölutbud så har de dessutom en avdelning med soffor och fåtöljer som det var skönt att sjunka ner i efter att ha traskat runt på stan ett tag. Den ligger på Pikk 39, i princip tvärs över gatan från svenska ambassaden.

Hopback Entire Stout

Stout med smak av kaffe, men ändå lite vattnig.

6/10.

Bass Pale Ale

En rödaktig öl som var rätt starkt kolsyrad, men utan att skumma så mycket… skumt ;). God var den i vilket fall.

5/10


Greene King Hop

En mild engelsman som lätt slank ner.

7/10

Belhaven St. Andrews Ale

En mild och god röd ale.

6/10


Hell Hunt Hele

En ljus öl döpt efter stället. Oklart vem den bryggs av och om den bryggs exklusivt för detta ställe eller om den bara är “rebrandad”. Hursom helst så hade den någon konstig bismak av jäst och metall. Ingen höjdare (vill dock minnas att den varit bättre tidigare).

3/10


Hell Hunt Tume

Den mörka varianten av ställets egna öl. Marginellt bättre än den ljusa med samma bismak av metall och jäst.

3,5/10

Baltica 8

En rysk veteöl med en svag rödton, påminner om äppelmos i färgen. Sprudlande.

4/10


Hopback Crop Circle

Den andra ölen från Hopback. Sprudlande och kittlade nästan som champagne på tungan. I övrigt rätt menlös.

5/10

Saku Hele

En inhemsk öl från Saku (det största inhemska bryggeriet, numera ägt av Carlsberg). En väldigt ljus lager med en svag jästbismak (som jag tycker mig återfinna i de flesta av Sakus ölsorter)

4/10


Greene King IPA

Ännu en öl från Greene King, en IPA denna gång. Då den är brittisk så kändes den lite mjäkig för mig som mest är van vid IPAs (IPOr?) av det amerikanska snittet, men den var ändå välbalanserad och god

7/10


Meantime Chocolate

En chokladkryddad porter från det brittiska bryggeriet Meantime. Riktigt god och chokladig (duh!)

8/10

Hopback Summer Lightning

Ytterligare en öl från brittiska Hopback, denna gång en lite ljusare öl. Menlös men ganska god.

6/10


Meantime Raspberry

En hallonöl! Inte så syntetisk som man hade kunnat befara, påminner lite lite om kriek.

3,5/10


Som sagt, Hell Hunt är ett ställe i Tallinn som verkligen rekomenderas, dels för sin trevliga soff-avdelning och dels för sitt ölutbud. Prismässigt tycker jag att de ligger bra till för att ligga såpass inne i stan som det gör (ca 5 minuters promenad från rådhustorget): 45-55EEK för en öl är standardpriset (ca 30-35 svenska kronor)

Så, det var det om vår Tallinnweekend. Givetvis finns det mycket annat att se och göra i Tallinn men att skriva om det överlåter jag med varm hand till någon reseblogg :)

Tallinn del 2 – Beerhouse

Här kommer del två (av tre) om Tallinn-äventyret. Om ni inte läst del ett gör det här.

På lördagskvällen hade vi bokat bord på ett ställe som heter Beerhouse, Estlands enda kombinerade bryggeri och restaurang (i alla fall enligt dem själva). Restaurangen är inredd med tjocka mörka träbord med tillhörande träbänkar – lite som jag föreställer mig att en tysk ölhall skulle se ut…

Då de har ett eget bryggeri så serverar de främst sina egna ölmärken vilka är sju till antalet, sex ljusa och en mörk lager. Alla serveras i sejdlar om 0,5 eller 1 liter, eller så kan man hyra ett bord med en egen tapp och betala efter åtgång… Slutligen så har de också en avsmakningsmeny där man får 0,25 liter av varje sort för 300EEK (ca 200 svenska kronor)

Sorterna:

Pilsner Gold – en traditionell pilsner

Helles Light – lite ljusare pilsner

BH Premium – något fylligare än de två försa

Medovar Honey – Honungskryddad öl vilket gör den väldigt söt, men den har ändå en viss beska. Om man ska dra i sig en stor sejdel (en liter) så tror jag dock att den kan bli lite väl söt.

Märzen Special – en lite mildare öl

Vana Viini Lager – lite söt, men i övrigt rätt menlös.

Dunkels Extra – Den mörka lagern. Har en rätt bränd smak och är testets besvikelse.

Över lag tyckte jag att ölen var väldigt lika (förutom den mörka och honungsölen) och de ljusa sorterna får 5/10 över brädet medan den mörka blott får en trea – kanske mest för att jag förväntade mig mer.

I allt är det ett ställe värt ett besök om man gillar mikrobryggeriöl, även om jag kanske hade förväntat mig lite mer. Sen har de bra mat också, ost och vitlöksbröd (det vitlöksbröd som serveras i Estland är rätt olikt det man brukar få i Sverige) som förrätt eller tilltugg funkar bra, sen har de bra och prisvärd korv.

Sen när vi hade ätit klart hade de liveunderhållning, men det blev lite väl högljutt så vi drog vidare på stan. Det är inte så mycket att berätta om förutom att något som slog mig är att många ställen har erbjudanden i stil med “köp tre, betala för två” – något som man inte är van vid i Sverige (på grund av vår alkohollagstiftning).

Den tredje, avslutande, delen om vår Tallinnweekend kommer imorgon. Då ska det handla om – trumvirvel – den pub som vi tyckte var så bra att vi gick dit och åt lunch två gånger :)

Tallinn del 1 – båten och snabbköpet

Kompisgänget tog en weekendresa till estlands huvudstad Tallinn. Två nätter på färjan och en natt i Tallinn blev det totalt. Under denna resa testade vi givetvis en hel del öl. För att det inte ska bli en för lång artikel så har jag valt att dela upp det hela i tre delar. De två övriga kommer senare i veckan.

Först och främst ska jag säga att det var svårt att hitta andra öltyper än lager, även om de två största bryggerierna i Estland, Saku och A. Le Coq, båda har varsin porter. (Ett undantag dock – de flesta pubar har Guinness)

Jag kommer inte heller skriva sådär jätteutförligt om varje öl, utan på vissa till och med bara ge ett betyg på en godtycklig tiogradig skala. (godtycklig i och med att såpass omätbara kvaliteter som förväntning på en viss öl lätt vägs in :) )

Nåväl. Vi klev på båten Tallink Baltic Queen sent på fredag eftermiddag och begav oss snabbt till puben.

I ett relativt stort ölutbud var det en öl som stod ut:

Victory HopDevil

En amerikansk IPA som passar bra som dricköl. 8/10.

När vi kom fram till Tallinn på lördagsförmiddagen gick vi på en liten sightseeing på stan. Efter att ha smakat några öl ute på stan (mer om det senare) passerade vi en matvarubutik där vi försåg oss med lite intressanta ölflaskor som vi passade på att testa innan det blev dags att gå ut för att äta middag:

Från vänster räknat:

Craft Smoked Lager

En grekisk lager gjord med rökt malt. Om man ska sammanfatta denna öl: Rökt malt är ingen bra idé! 1/10 (och det är en knapp etta)

Menbhuk (med reservation för stavningen – min kunskap om det kyrilliska alfabetet är inte vad den borde vara)

En helt ordinär lager 3/10

Puls Jäägri õlu

En örtkryddad mörk lageröl som var väldigt söt och till mycket påminde om julöl. 3/10

Holzar Bier

En röd tysk öl som inte var något speciellt, dock är jag en sucker för flaskor med patentkork :) 4/10

Puls Ingveriõlu

Ytterligare en kryddad öl från Puls. Denna gång var kryddan ingefära. En bra idé men alldeles för lite ingefära. 4/10

Craft Red Ale

Efter smoked lagern var vi mycket skeptiska, men detta var ett stort uppköp från den. Annars en ordinär red ale. 5/10

Baltica 6

En porter från det ryska bryggeriet Baltica. Ölets svar på Fernet Branca. 6/10

Efter denna avsmakning bar det av till en brewpub för middag, men mer om det i nästa blogpost. Stay tuned.