Tag Archives: utgång

Fin-öl på mosebacke

Det har varit rätt dåligt med uppdateringar på bloggen under sommaren, man vill hellre vara ute i det (oftast) fina vädret än sitta inne framför datorn och författa blogposter.

Hur som helst så hamnade jag i förra veckan på Mosebacke då de har satt upp en kiosk som säljer lite intressant öl (den kanske funnits länge – men det var första gången jag hörde talas om den) Riktigt bra även om antalet sorter jag inte sett tidigare inte var jättestort – något man lätt kan leva med när antalet gamla klassiker är stort och bra :)

Mikkeller American Dream god och fruktig (är rätt säker på att jag testat denna tidigare)

Southen Tier 2xIPA En riktigt smakrik sak med riv i smaken.

Dark Horse Crooked Tree IPA En som jag testat tidigare. God

Odell IPA Ännu en jag testat tidigare. Borderline lite för söt för min smak men ändå bra.

Sigtuna Extra Sigtuna Bitter Något svenskt var jag tvungen att testa. En helt okej bitter.

Stone Ruination IPA Ännu en smakbomb (som jag testat tidigare). Riv i smaken.

Klart värt ett besök, även om det kan vara små-svårt att få tag på en sittplats.

Innevarande vecka ska de dessutom ha något de kallar IPA-Festival, så för min del blir det i alla fall ett återbesök.

Provsmakningspaket mm på OT

Inför långhelgen förra veckan hamnade jag med några kamrater åter på Oliwer Twist. På plats annonserade de om ett paket med sex olika öl (barpersonalen väljer, men de går att påverka :) ) för 299kr – perfekt för att testa lite olika grejor. (givetvis gick ölen att köpa styckesvis också, men då tappar man lite av provningscharmen :) )

Det lät intressant och lagom för oss tre på plats att dela på. De sex öl vi fick var:

Maui Brewing Bikini Blonde Lager

Maui Brewing är, som namnet antyder, ett Hawaiianskt bryggeri som jag inte stött på tidigare. Själva ölet hade en rätt typisk lagerlukt, och var gul och väldigt ljus i färgen. Smakade inte särskilt mycket men hade ändå en viss efterbeska. Ingen höjdare. Lite annorlunda dock då den var på burk.

Flying Dog Old Scratch Amber Lager

Rödbrun färg med söt lukt. Syrlig men annars rätt trist i smaken. Inte ett av Flying Dogs bättre öl.

Alaskan Amber alt style Ale

En altbier från ett Alaska-bryggeri. Luktar som en typisk alt, smaken är söt men rätt menlös.

Firestone Walker Pale 31

Firestone Walker är ett bryggeri från Californien som här har en pale ale vars lukt har någon torr humlearom som jag känner igen från Dales Pale Ale. Dock smakar den inte alls lika mycket. En bra öl men den kunde varit bättre av lukten att döma.

Deschutes Mirror Pond Pale Ale

Deschutes är ytterligare ett amerikanskt västkustbryggeri, denna gång från Oregon. Ölet har en nästan orange färg och har en god, men lite annorlunda fruktig doft (inte så mycket citrus). Mild smak med en viss syrlighet. Helt okej, men inte mycket mer.

Maui Brewing Big Swell IPA

Vi avslutade vår lilla provning som vi började den – med en burköl från Hawaii. Om den första var smakfattig så kontrar denna direkt genom att vara mycket fruktig och söt med en väl markerad beska. Påminner om Dales. Den klara vinnaren i vår lilla provning.

Förutom dessa hann jag med att prova två öl till:

Left Hand 400 Pound Monkey

En IPA från Coloradobryggeriet Left Hand. Har den beska och smak som man förväntar sig av en amerikansk IPA men inte så mycket mer. Bra.

Two Brothers The Bitter End

En pale ale åt bitterhållet från Illinois. Rödaktig färg och fyllig smak. Riktigt bra.

BrewDogfestival på Bishops Arms Folkungagatan

I lördags hade det lilla skotska bryggeriet BrewDog ett event på Bishops Arms på Folkungagatan i Stockholm, bland annat för att fira släppet av första ölen i deras nya Abstrakt-serie, Abstrakt 01. Meningen var också att bryggeriets grundare, James Watt, skulle flyga in från Skottland för att närvara (och ta med sig ännu mer öl), men på grund av det isländska askmoln som lindat in europa på sistonde satt han fast på Skottland, men hur som helst så kördes eventet ändå.

Bishop hade bullat upp rejält med en hel del brewdogöl, både på fat och på flaska – de som jag på förhand var mest intresserad av var de två rekordstarka öl som de producerat på sistonde: Sink The Bismarck (41%) och Tactical Nuclear Penguin (32%). Båda såldes per centiliter, Pingvinen hade de visst relativt bra tillgång på (stod några flaskor uppradade) men på grund av ovan nämnda skäl så fanns det bara en flaska Bismarck.

En cl Tactical Nuclear Penguin jämte en cl Sink the Bismarck

Tactical Nuclear Penguin

Tactical Nuclear Penguin är en imperial stout som efter jäsning har frysdestillerats för att få upp alkoholhalten till smått galna 32% (någon gång under processen har den även lagrats på whiskeyfat).

En svart svagt kolsyrad dryck som luktar whiskey och sprit. Påminner en hel del om brewdogs “vanliga” whiskeyfatslagrade imperial stout, paradox.

Den inte bara luktar whiskey, den smakar det också. Det känns att den är alkoholstark – den bränner nästan lite i munnen. Hade det inte varit för färgen och den svaga kolsyran så hade man nästan trott att det vara en halvdan rökig whiskey. Den har även en ton av finska tjärpastiller, i övrigt rätt söt med en kraftig beska.

På det stora hela en riktig upplevelse till dryck (det tar lite emot att kalla det för en öl) – men man nöjer sig nog med ett par centiliter.

Sink the Bismarck

Sink the Bismark är även den en frysdestillerad dryck, men denna gång en IPA i grunden.

Då den bygger på en IPA så har den en bärnstensfärg. Lukten är väldigt spritig med någon svåridentifierad söt bilukt.

Smaken är väldigt spritig – om pingvinen nästan brände i munnen så bränner denna definitivt. Den har en svagt sötaktig, kådig bismak på sin i övrigt skarpa beska och smaken hänger kvar i munnen länge.

En väldigt bisarr och intressant upplevelse men tyvärr ingen höjdare. Pingvinen var bättre.

Tokyo*

När de två lite bisarrare ölen var avklarade kunde vi gå vidare bland brewdogs lite ovanligare öl. Tokyo* är även den en imperial stout, som även den såldes per cl (eller mer korrekt, per två cl) då även den är riktigt stark: 18%.

Svart i färgen och svagt kolsyrad (ungefär som pingvinen). Har en lukt som påminner om belgisk öl, med ett inslag av blommighet.

När man smakar den möts man av en smakexplosion. Den är len och väldigt söt med toner av frukt och russin, och man kan även ana plommon och fikon.

Bra och bisarr.

Abstrakt 01

Denna öl var på ett sätt evenemangets huvudperson då den nyss släppts på flaska. Detta tillfälle skulle visst också vara första tillfället den skulle finnas tillgänglig på fat.

Själva ölet är en belgisk Quadrupel som är kryddad med vanilj.

Den är mörbrun, nästan lite rödaktig och grumlig. Luktar rätt lite, men har en svag “belgarton”

I smaken är den söt och lätt blommig, i princip utan beska men ändå god.

BrewDog själva rekommenderar att flaskvarianten ska lagras 12-24 månader, och jag tror att den kommer tjäna på det.

Hardcore IPA

Hardcore IPA är, precis som namnet antyder, en IPA, denna gång en alkoholstark sak på 9%. BrewDog har (som jag tidigare skrivit) nyligen uppdaterat denna och jag är inte helt säker på om den jag testat är den nya eller gamla varianten – även om jag tror att det är den gamla varianten (mest för att etiketten inte stämmer med den nya, den som fanns på bishop hade blå text på svart bakgrund, medan den nya verkar ha vit text på blå bakgrund)

Hur som helst så har denna, vilken variant det nu är, en mörk bärnstensfärg och en lukt av gödselstack och svagt av urin.

Smakmässigt är den len, fyllig och lätt söt. Den är dessutom riktigt besk, utan att vara skarp, det är snarare en mjuk beska. Summa summarum är det en mycket smakrik och god öl.

Detta är en öl jag verkligen hoppas ska dyka upp på systemet (vare sig det är den nya eller gamla varianten)

Onsdagsklubben på en torsdag

Några av oss pivonauter, och ett gäng andra, har som en sporadisk tradition att gå ut på onsdagar och ta oss en afterwork. Denna vecka föll det sig så att onsdagen inföll på en torsdag och vi styrde vår kosa mot Oliver Twist, aka OT.

Kvällens första öl blev en

Dragets Kanal D.I.P.A

En dubbel-IPA från Nynäshamns ångbryggeri som verkar vara såpass speciell att den inte ens finns omnämnd på bryggeriets egna hemsida. OT hade den på fat och jag fick den upphälld på en liten kupa. Den skummade rätt rejält direkt ur fatet, men skummet lade sig rätt snabbt.

Ölet var mörkrött/mörkt bärnstensfärgat och luktade förvånansvärt lite (det kan dock bero på att jag är lite småförkyld och helt enkelt inte kände så mycket lukt). Smakmässigt var den rätt torr, med en kraftig humlebeska och en bra efterbeska. Dock var den inte speciellt fyllig, utan snarare sträv med en tendens av kådighet.

Det jag saknar var lite fruktighet. Sen ska det också sägas att när jag fick den var den på tok för kall. Det man borde göra är att beställa denna tillsammans med en annan öl och dricka upp den andra ölen medan DIPAn får temperera till sig.

Som den serverades får den en 7:a på en tiogradig skala – efter att den fått stå en halvtimme var nog betyget uppe på en nia.

Hård

Nästa nya bekantskap var det välmaltade alet Hård från Strömsholms brygghus – ett bryggeri som jag inte träffat på tidigare.

Efter den kraftiga DIPAn så var denna öl riktigt mild. Den hade någon slags söt bismak (honung?) men ändå en beska, lite åt bitterhållet. Påminner rätt mycket om en real ale, fast med mer kolsyra.

Helt okej, men ingen hit i min bok.

Ellicateville Pale Ale

Som jag nämnt i någon tidigare blogpost så kör OT en amerikanarspecial just nu vilket innebär att de har en massa amerikanska öl på flaska och ett antal på fat (en åt gången). Just nu har de Ellicateville Pale Ale på fat så den var jag mer eller mindre tvungen att prova. :)

Luktmässigt så luktade den friskt, en fruktig, bärig lukt med inslag av citrus vilket genast för tankarna till amarillohumle.

Smakmässigt var det inte den kraftiga smak man ofta associerar med amerikanska aler utan en mer “brittisk”, mild smak. Helt okej, även om jag gärna vill ha mer smak.

Efter dessa så blev det en till öl (det var ju trots allt torsdag), men den förtjänar en egen blogpost som dyker upp imorgon.

Fredagsbesök på OT

Då det helt plötsligt blev fredag utan att jag hade några speciella planer så blev det en liten afterwork på Oliwer Twist.

Första ölen blev en

Pressed Rat and Worthog FFF

En real ale från en av OTs handpumpar. Mörkröd i färgen med ett i princip obefintligt skum. Serveras ljummen, ungefär som man förväntar sig en brittisk bitter ska vara. Doftmässigt har den en fräsh humlelukt som jag känner igen från annan torrhumlad öl.

Smaken är, som de flesta real ale, len (till stor del tack vare väldigt lite kolsyra) med en rätt kraftig beska och någon ton av torrhumle (jag vet inte om ölen är torrhumlad – men den har både sådan smak och lukt).

En mycket god öl som man, om man vill, kan dricka många av – den är rätt alkoholsvag – “bara” 3,8%.

En annan öl jag inte testat tidigare är

Wyld Organic Extra Pale Ale

Det första jag slås av är att de inte skojar när de kallar den extra pale – den har knappt någon färg alls. Lukten påminner tyvärr om en unken lager – ingen hit.

När jag sedan smakar ölen så slås jag först av att den smakar väldigt lite – en lite fadd smak i princip utan beska och med en sötaktig eftersmak.

Även om denna bara kostade 55kr så kändes det som ett riktigt felköp – inte alls en öl i min smak (jag gick mest på “pale ale”)

Det som sedan fick min uppmärksamhet var de skyltar där  OT meddelar att de från och med måndag (8 mars) ska ha en massa nya godsaker: en massa amerikanare… skrev av ett gäng av de jag tyckte lät intressanta:

På flaska:

  • Blue Point: Hoptical Illusion
  • Brew Works: Hop Solutely TIPA
  • Dogfish: 60 min IPA
  • Dogfish: 90 min IPA
  • Lost Coast: Indica IPA
  • Port Brewing: Wipeout IPA
  • Smutty Nose: Big A IPA
  • Smutty Nose: Smutty IPA
  • Terrapin: Big Hoppy Monster
  • Terrapin: Hopsecutioner IPA
  • Two Brothers: Hop Juice
  • Two Brothers: Heavyhanded IPA
  • Weyerbacher: Hops Infusion

På fat:

  • Avery: IPA
  • Southen Tier: IPA
  • Terrapin: Big Hoppy Monster
  • Two Brothers: The Bitter End

Fatölen skulle komma på en i taget, men om jag förstod det hela rätt så ska flaskölen finnas från måndag. Det blir nog till att planera in ett par besök på OT de kommande veckorna :) Har jag nämnt att jag gillar IPA förresten? :)

Sen lite övrigt om OT: Det var rätt mycket folk när jag kom vid halv-sextiden, många verkar köra fredagsafterwork där – det var en oväntat stor åtgång (i alla fall när jag stod i barkö) på rödvin och eriksberg…

Sen framåt sju-halvåtta börjar det lätta upp, och när jag gick strax efter åtta så var det rätt tomt…

Fredagsbesök på bishop

I fredags blev det ytterligare ett besök på bishops arms, denna gång bishop på vasagatan i Stockholm. Noterbart är att det var rätt mycket folk när jag kom vid halv sju, men vid åttatiden hade det inte varit några större problem att få sittplats (dock hade jag tur att hitta en sittplats så jag satt redan ner när resterande sällskap dök upp).

Nåväl, till ölen. Det blev ett par nya bekantskaper och ett par “omprovningar” – alla på tapp denna gång…

Nils Oscar Hop Yard

Denna var jag först lite osäker på, då jag blivit så grymt besviken på Nils Oscars India Ale, men pröva var jag ju tvungen :)

Färgmässigt var den mörkt bärnstensfärgad och smakmässigt hade den en fyllig beska med en liten söt ton. Utan att kunna göra någon direkt smakjämförelse tycker jag att den påminner om Oppigårds Indian Tribute – ett mycket gott betyg.

Min skepsis mot Nils Oscar blev satt på skam och denna öl kan jag definitivt tänka mig att köpa igen.

Sigtuna Black October

En schwartzbier från Sigtuna Brygghus. Färgen är som väntat svart och lukten syrlig. Tyvärr erbjuder den knappt någon annan smak än den syrliga och det blev tyvärr en besvikelse.

Sigtuna Starkporter

Efter att ha blivit besviken på en sigtuna-öl så var jag lite tveksam till att testa en till, men den var den enda på tapp kvar som jag inte testat tidigare… Tillbaka vid bordet var jag nästan lite rädd att jag gjort ett bottennapp till… Ölet hade samma svarta färg som den förra (dock med ett mycket aptitligare brunaktigt skum) och även en antydning till samma syrliga lukt som Black Octobern.

Smakmässigt var den dock mycket bättre, en stark smak med brända aromer tillsammans med något chokladigt och kaffe. Även en god eftersmak. Tyvärr är den, trots den starka smaken, aningens platt – det fattas lite beska i min smak…

Efter dessa blev det ett par återbesök till gamla favoriter:

Hantverksbryggeriets Bödeln

Ett öl som jag druckigt för rätt länge sedan, så det var dags att testa den igen.

Färgen var en riktigt röd bärnstensfärg med ett vitt skum. Smak- och luktmässigt var den en smak/lukt som slog igenom som det tog ett bra tag att identifiera: saffran. (vi antog att den kommer från jästen) En god och intressant öl med en mjuk smak och intressant kryddning.

Dugges Vasagatans Rail Ale

En ale som jag antar är specialbrygd just för bishop på vasagatan – har i vilket fall inte sett den någon annanstans.

En mörk bärnstensfärg, något grumlig. Med en god fruktig lukt utan någon särskild beska utan en mjuk, len smak, eventuellt med lite äppeltoner. En öl man alltid kan ta på Bishop Vasagatan om man inte kommer på något annat :)

Slutligen en reflektion om bishop: Tidigare har de väldigt sällan spelat musik, och om de gjort det så har det varit när det varit lite folk, och då så lågt att man fortfarande kan föra samtal helt obehindrat. Dock känns det som om de senaste gångerna jag varit på diverse bishop så har de spelat musik när det varit i princip fullt och dessutom relativt högt – är storbilds-tv med ligafotboll nästa steg? Hoppas verkligen inte det.

Afterwork på Bishops Folkungagatan

Var på afterwork på bishops arms på folkungagatan, ett par trevligheter på tappen, bland annat Närkes “The New internationAle” – en frisk IPA som flera i sällskapet provade och dessutom tyckte om (vilket var tur då jag rekommenderade den – min ölsmak kan vara lite svår ibland :) )

Bland det andra intressanta fanns en lager från Samuel Adams som inte riktigt levde upp till förväntningarna (kanske för att munnen fortfarande var mör efter närke-ipan).

Efter det fanns inte så mycket kvar på tapp som lockade (var inte riktigt sugen på rököl – de hade helsinges och en tysk på tapp) så det blev till att ge sig in på flaskorna:

Då jag stod och suktade mot flaskkylen fick jag hjälp av barkillen som plockade fram ett par IPA-kandidater åt mig:

Först ut var en IPA vid namn Crooked tree från Dark Horse Brewing Company. God och välbalanserad.

Nästa ut var Southen Tiers Harvest. Mycket god, lite lättare och fruktigare IPA. Kuriosa: Jag fick också lära mig att “harvest” – i alla fall för southen tier – betyder att det gått max 24 timmar efter skörd när humlen används.

Sist ut för kvällen var Stones Ruination IPA:

En riktigt brutal IPA. God och bra som sistaöl – man bedövar sina smaklökar rätt rejält.

Allt som allt en riktigt trevlig kväll på ett lungt bishop (synd bara att det ligger så off så man inte har vägarna förbi oftare).

(Ber om ursäkt för bildkvaliteten, mobilkameror lämnar en bit att önska)

UPDATE: Beskar och centrerade bilderna.